Pussar och bergsprängning

Jag är hemma igen. NM har överöst mig med underbara pussar och kramar. De första timmarna efter att jag hade åkt kändes det jättesvårt att vara borta från honom. När jag ombord på flygplanet blundade och försökte sova såg jag honom framför mig hela tiden. Det har jag aldrig gjort förut, för han har ju alltid varit där. Men det blev bättre och bättre, och när jag via rapporter från Frk A hörde att han betedde sig precis som vanligt kunde jag slappna av och faktiskt njuta lite av frihetsradien runt mig.

Jag hittade ett hus jag ville ha. Det låg väldigt vackert i en avskild del av ett område som har lite dåligt rykte. Men huset och trädgården var perfekt och jag ville ha det. Det var jag som lade det högsta budet, men så drog jag mig ur strax före kontraktskrivningen, när jag fick veta att inflyttningsdag inte kunde bli förrän tre månader efter att jag och NM flyttar ut från huset i Köpenhamn. Tre månader hos föräldrar kändes också länge.
Men så ångrade jag mig igen. Huset var så fint och det var inte för sent. Kontraktet med nästa budgivare skulle inte skrivas på förrän idag.
Jag har aldrig varit husägare förr, och därför googlade jag på lite allt möjligt som kan vara relevant att veta. Snubblade då av en slump över information om ett planerat bygge inuti berget som huset står på. Berget ska holkas ur helt och hållet och ge plats för förvaringstunnlar och reparationshallar för tåg. Sprängingsarbeten kommer att pågå i tre år, rakt under husen, rakt under förskolan.
Nej tack!
Ringde mäklaren och berättade detta och att jag inte vill bo där. Han spelade ovetande så klart men var inte intresserad av att prata lika försäljar-länge som han gjort i övriga samtal.
Så tack och lov har jag just sluppit ifrån att köpa ett hus på ett exploderande berg.
Jag letar vidare.