söndag 27 maj 2012

Jordgubbe

Vi har flyttat och det är underbart, men om det skriver jag mer en annan gång.
Vi har en balkong. På den har vi en planta med jordgubbar. En är mogen nu. NM tittar på den flera gånger om dagen, men tar den inte. Han väntar på att den ska bli kall.
Först förstod jag inte. Men sen... Kylskåp. Killen har mest ätit jordgubbar från kylskåp i sitt lilla liv. Så den här jordgubben lär få hänga tills vi ger den till honom, för kall lär den inte bli.

torsdag 24 maj 2012

En stor dag!

NM är en glad liten person. Var och varannan dag utbrister han, lyckligt och högtidligt:
- Det är en STOR dag idag!
- Vad sa du? är vad jag oftast svarar.
- Det är en STOR dag idag, mamma!
När jag frågar på vilket sätt tittar han på mig som om jag vore lite dum, upprepar bara:
- En stor dag!
Och det är klart att det är! Varje dag är en stor dag. Det är så lätt att glömma det. Han kommer ihåg, och påminner mig om det.


tisdag 22 maj 2012

Den fantastiska lilla människan

Han är snart 3 år nu, har jag tänkt ganska länge. Men så räknar jag på fingrarna och kommer fram till att han än så länge är närmare 2½ än 3 år. Det kan vara viktigt för mig att komma ihåg när jag blir frustrerad över ett och annat, och en viktig påminnelse om att förundras över hur oerhört duktig han är på många saker.
Bokstäver till exempel. Han kan nästan alla. Och han läser faktiskt enstaka ord. Sitt namn känner han igen. Och  "stopp". Sedan kan han läsa orden "SAS", "Volvo", Ikea, MER, Bamse, Arla och Disney (fast han läser det sista som "Bilen bilen" istället, pga Blixten McQueen). Och självklart vet jag att det är bilden/loggan av ordet han känner igen, snarare än att han läser de enskilda bokstäverna, men fascinerande är det. Han vet att T betyder tunnelbana, J betyder järnväg och P står för parkering.

Men han har inte upptäckt det bekväma i att äta med bestick. Han har inte heller inte kommit på hur man själv trampar på en trehjuling för att få den att rulla utan att någon skjuter på. Han är en mästare på att få sin omgivning att göra sådant åt honom som han själv inte vill eller orkar. Charmiga, fantastiska, kloka och temperamentsfulla lilla unge!

fredag 27 januari 2012

Pappabilen

NM har en mjuk älsklingsbil som alltid följer med överallt. På senaste tiden har han börjat kalla den för mammabilen. Han har också en liten mjukisbil som samtidigt har börjat gå under namnet bebisbilen. En morgon tittade NM på en annan av sina stora mjukisbilar (ja, han har ganska många...) och sa efter en stunds funderande:
- En papp!
Jag frågade om han menade pappabilen, och det bekräftade han att han gjorde. Som så många gånger förr passade jag på att prata lite om att vi inte har någon pappa i vår familj, men att vi har en mamma, en Frk A, mormor, morfar, en massa morbröder etc. Som vanligt verkar han inte engagera sig särskilt mycket i det.
Men pappabilen har fortsatt att vara pappabilen.
Han vet ju att många av barnen på dagis har pappor, men än så länge har han inte frågat något om varför han inte har någon. Kanske kommer det så småningom? Men jag tänker att det ju är så mycket som olika barn inte har. En del har ingen morbror, andra har ingen kusin och de flesta har ingen Frk A. Och de allra flesta brukar så vitt jag vet inte ägna det särskilt stor uppmärksamhet. Vi får se hur det blir för NM. Jag har iallafall inte längre några som helst problem med mitt beslut kring NMs ursprung. Medan jag funderade och försökte bli gravid med hjälp av donator fanns det ibland en viss oro kring det hela, men nu känner jag mig fullkomligt trygg med mitt beslut och med vår familj. Det hoppas jag att NM också gör, och kommer att göra.Och om inte, så känner jag mig lugn inför att prata om det också.
Vi får se hur historien kring pappabilen utvecklar sig.

tisdag 24 januari 2012

Ljuvliga tider

Nu har den underbaraste av alla barnaåldrar inträtt om man frågar mig. NM är en annorlunda person för varje dag som går. Språket har exploderat. Han överraskar mig plötsligt genom att räkna alldeles själv till tio, utan att jag ens visste att han hade lärt sig det. Han sjunger massor av sånger, även sådana som jag inte kan men som han lärt sig på dagis (och nej, mamma är inte en annorlunda person för varje dag som går... nu säger hon dagis igen). Han hittar på nya lekar och har lärt sig att skrämmas. Han kiknar av skratt när mamma blir rädd. Och så älskar han att pussas.

Det som går mindre bra är ätandet. Han vill inte sitta stilla vid bordet. Han avslutar snabbt sin måltid och ställer sig sedan bredvid och stirrar på min tallrik, maniskt upprepande: äti färdit! äti färdit! Ända tills det faktiskt blir sant. Men idag åt han. Och satt faktiskt kvar på sin stol i hela TJUGO MINUTER! Han fick räkor och rödbetssallad. Han hade gärna velat ha ketchup till också, men det fick han inte.

Han forskar också! 2½ år gammal och nästa raketforskare! Jag hade hängt en galge på ett av trappstegen och han har förundrats över mammas kofta som hängt där i flera dagar. Han har berättat för mig att den är torr, men jag har ändå inte tagit ner den. Idag upptäckte han själva kroken till galgen på en av trappstegsavsatserna när han snabbt, snabbt var på väg till sitt rum för att hämta en fullkomligt nödvändig röd polisbil. Han fick
syn på kroken och pillade förundrat på den märkliga metallgrejen. Sedan kom han ihåg koftan och skyyyyyndade sig nerför trappan för att titta på kroken från andra hållet. Jag blev tvungen att lyfta upp honom så att han kunde detaljstudera anordningen från alla håll. En kjok! En kjok! Han nickade mycket gillande åt den geniala uppfinningen och undersökte hur koftan i sin tur hängde på själva galgen. Kan man tänka sig nåt så spännande som en klädhängare! Det är naturvetenskap på hög nivå, gravitation, hållfasthet, jämvikt... allt!
Jag tror aldrig livet kan vara så intressant som när man är 2½ år!




fredag 2 december 2011

Inte

Inte inte, brukar NM säga eller skrika när det är något han inte vill. Jag kan säga inte när det gäller immunitet mot vinterkräksjuka. Fy för fagerlund så vidrigt!

onsdag 30 november 2011

Immun?

Ja, så här länge har jag iallafall inte känt mig otillräcklig, men bloggstiltjen talar väl för att jag ändå inte har tillräckligt med tid för att skriva, men det är ju ett mindre problem. Egentligen inget alls.

Här i huset härjar magsjukan med NM. Jag har länge misstänkt att jag är immun, för jag brukar aldrig bli sjuk när folk på jobbet däckar runtomkring mig. Och blir jag inte sjuk nu, med en liten som kräks överallt, inkl över hela mig mitt i natten, så stämmer det nog. Spännande väntan.