Hemma igen

Vi åker hit och dit, men nu är vi hemma igen. I det som är hemma i knappt två månader till. NM har rusat från rum till rum och hälsat på alla sina saker. Glad att vara hemma igen är han, det märker man tydligt. Mammorna också, även om den ena mamman bara är hemma och vänder. Men imorgon är hon hemma hemma igen, hon också. Och så blir det ett nytt år.

Missfall på distans

Det är märkligt med tid och hur den förändrar saker och ting. Jag äter p-piller mot pms, och det händer att vi skrattar åt en bristfälligt fertil flata på p-piller. Häromdagen berättade jag för Frk A att jag överraskande hade fått mens, mitt i p-pillerknaprandet. Det kanske är ett för tidigt missfall, skojade Frk A, och jag fnissade glatt åt möjligheten att hon skulle lyckats göra mig gravid.
För två år sedan hade ingen av oss tyckt att det var något att dra på munnen åt.
Det har hänt så mycket sedan dess. Ett helt liv. Bokstavligt talat.

Jag håller på att packa ihop en del saker inför den förestående flytten, och igår hittade jag en ultraljudsbild från min första graviditet. Ett litet knyte som då sparkade för fullt i min mage och viftade med sina små armar. Och det var så märkligt att se den bilden nu. En liten människa som aldrig blev.

Tidigare var det bara smärtsamt och stopp att tänka på det eller se bilderna. Inget mer.
På ett helt annat sätt än tidigare undrade jag nu med hela mig vem den lilla människan skulle ha blivit om han eller hon hade fått bli. Trots att jag hade fått se den lilla krabaten på ultraljud två gånger innan jag fick det första missfallet så har jag aldrig tidigare riktigt undrat över vilken person den där lilla skulle kunna ha blivit. Det är förstås för att NM nu finns som jag tänker annorlunda, som det får en annan dimension.
Men det är inte svårt längre. Det gör inte ont.
Det blir snarare någon slags lätt sorgsen eller förundrad känsla. En möjlighet som inte blev, en svindlande tanke. Värd all respekt.
Men avslutad.
Livet är här och nu, och jag är så tacksam för allt som lett mig hit.

Mys

NM sitter under sitt Labantäcke i morbrors knä och tittar på Teletubbies. Det är snart dags för välling och godnatt.
Vi är hos mormor och morfar. Snart är det jul.
Och när julen är över och det nya året har börjat är det så småningom dags för flytt. Det känns blandat. Jag ser fram emot att få flytta in i det nya huset. Men jag kan inte helt ta in att vi inte kommer att bo kvar i det gamla. Att jag och Frk A inte kommer att bo ihop på heltid.
Nej, jag kan inte ta in det.
Så jag väntar med det. En sak i taget.
Snart är det jul.

Rörelse och tur

En timme efter att jag genom ombud skrivit på kontraktet på huset i fredags, fick jag ett telefonsamtal med meddelande om att jag fått jobbet här i Köpenhamn som jag sökte för ett par veckor sedan.
Otroligt så snabbt tillvaron kan ändra sig, och att det inte längre var aktuellt att tacka ja...
Och så kom jag att tänka på att det var en himlans tur vi hade, när vi för kanske tre veckor sedan var i Malmö för att titta på radhus. Mäklaren dök inte upp. Han hade glömt bort det.
Tur!
Tänk om jag hade köpt hus där och då, och sedan hade saker och ting ändrat sig som de nu har gjort.
Livet står inte stilla iallafall.

Två år

Idag är det precis två år sedan som NM blev till.
Helt otroligt. Så fantastiskt!
Tänk att det blev just han.

Och i samma veva sänder jag tankar till dem som vandrat samma väg som jag under hela denna tid, men som orättvist nog ännu inte har kommit i mål. Framför allt går mina tankar med hopp om ett litet barn till en oerhört tapper kämpe. Du vet vem du är, och jag tänker på dig och drömväven.

Hus och lekstuga

Efter många turer fram och tillbaka och insamlande av mer information om det planerade bygget i berget har jag nu landat i att ändå köpa huset. En viss risk är det förstås, men det verkar som att tunnlarna trots allt inte kommer att gå under gatan där jag och NM ska bo.
Hur förskolan på berget påverkas vet jag inte säkert än, men man har ju faktiskt rätt att söka förskola var man vill, och jag skulle kunna söka en plats på en förskola nära mitt arbete istället. Det finns flera stycken där, och det är ingen lång biltur dit.

Jag har förhandlat med säljarna och fått ner priset med 110000 kr och ändrat på några andra villkor som känns viktiga för mig. Inte så tokigt.
Så jag tar chansen.
Vi flyttar in i huset på berget i vår och NM får en lekstuga. Den står redan på tomten, byggd i samma stil som huset. Hur fin som helst.

Pussar och bergsprängning

Jag är hemma igen. NM har överöst mig med underbara pussar och kramar. De första timmarna efter att jag hade åkt kändes det jättesvårt att vara borta från honom. När jag ombord på flygplanet blundade och försökte sova såg jag honom framför mig hela tiden. Det har jag aldrig gjort förut, för han har ju alltid varit där. Men det blev bättre och bättre, och när jag via rapporter från Frk A hörde att han betedde sig precis som vanligt kunde jag slappna av och faktiskt njuta lite av frihetsradien runt mig.

Jag hittade ett hus jag ville ha. Det låg väldigt vackert i en avskild del av ett område som har lite dåligt rykte. Men huset och trädgården var perfekt och jag ville ha det. Det var jag som lade det högsta budet, men så drog jag mig ur strax före kontraktskrivningen, när jag fick veta att inflyttningsdag inte kunde bli förrän tre månader efter att jag och NM flyttar ut från huset i Köpenhamn. Tre månader hos föräldrar kändes också länge.
Men så ångrade jag mig igen. Huset var så fint och det var inte för sent. Kontraktet med nästa budgivare skulle inte skrivas på förrän idag.
Jag har aldrig varit husägare förr, och därför googlade jag på lite allt möjligt som kan vara relevant att veta. Snubblade då av en slump över information om ett planerat bygge inuti berget som huset står på. Berget ska holkas ur helt och hållet och ge plats för förvaringstunnlar och reparationshallar för tåg. Sprängingsarbeten kommer att pågå i tre år, rakt under husen, rakt under förskolan.
Nej tack!
Ringde mäklaren och berättade detta och att jag inte vill bo där. Han spelade ovetande så klart men var inte intresserad av att prata lika försäljar-länge som han gjort i övriga samtal.
Så tack och lov har jag just sluppit ifrån att köpa ett hus på ett exploderande berg.
Jag letar vidare.

Fertilitetsturisten flyger igen

Jag packar min väska. Imorgon flyger jag. Som på den gamla goda tiden, fast åt andra hållet. Köpenhamn-Stockholm TOR. Jag ska titta på lägenheter.

Det blir första gången jag är borta från NM en hel natt. Eller egentligen blir det nästan två, för när jag kommer hem på måndagen så sover han redan.

Det känns helt otroligt konstigt att ge sig iväg på egen hand. Inte för att han inte klarar sig. Han är ju i Frk Aprils allra bästa händer i hela världen. Nej, värre är det med mig.
Fast jag ska nog klara mig jag med.
Det är lite spännande till och med. Och kanske blir det rentav skönt att sova borta en natt, och veta när jag går och lägger mig att jag inte kommer att bli väckt på hela, hela natten.

Det är spännande bostäder jag ska titta på också. Mitt och Frk Aprils framtida deltidsboende. Ja, heltid för min och NMs del då. I landet där alla talar svenska.

Kaos och något slags lugn

Vi har haft dagar av huvudbry och vånda.
Bostad, jobb, barn. Och så var vi - barn och vuxna - skulle få plats i allt detta. Hur alla skulle kunna få så mycket som möjligt av det som vi behöver.
Vi har accepterat att Frk A och jag kommer att behöva vara sambo på deltid och särbo på deltid, och att Frk A under alla omständigheter blir tvungen att pendla lite fram och tillbaka för att vi ska få ihop det.
Frågan vara bara vart hon skulle pendla. Var jag och NM skulle bo.
Det lutade åt Malmö. För att Frk A skulle kunna jobba i Köpenhamn varannan vecka.
Men så ändrades en del av förutsättningarna för tusende gången.
Köpenhamn var inte längre en nödvändig bas för oss.
Och det är egentligen inte mycket dyrare att pendla mellan pojkarnas by och Malmö, än mellan pojkarnas by och Stockholm. Särskilt som någon Öresundsbroavgift dagligen isåfall inte skulle behövas.
Så nu har vi sagt upp vårt fina hus här. Det är sorgligt på många sätt.
Men det känns samtidigt lugnt.
Vi vet hur vi ska ha det.
Och jag och NM flyttar till Stockholm igen.
Där vårt nätverk finns.
Och jag och Frk A ska minsann kunna få till detta.
Det vill vi. Det ska vi.