NM sover lite som en kratta just nu. Han vaknar ofta på natten. Vill inte var ensam. Men om man stannar kvar så somnar han inte alls utan vill bara leka. Och går man ut blir han ledsen.
Och mitt i hans stora separationskris ska vi flytta. Det känns inte som det lättaste då det också krockar med mammas separationsångest. För först nu börjar jag ta in på riktigt vad den här flytten faktiskt innebär. Har fokuserat på det roliga med det för att överleva, men ju närmare vi kommer, och ju mer vi packar, desto påtagligare blir det ju att jag och Frk A inte längre kommer att bo ihop på heltid. Vardagen blir fullkomligt annorlunda. Vi kommer inte längre att kunna ta varandras sällskap för givet. Och jag som älskar att ta Frk As sällskap för givet, och vara oändligt tacksam för detsamma...
Det blir en stor, stor omställning.
Men det blir ett steg i taget framöver. Och jag försöker fokusera på att jag kommer att jobba. NM kommer att gå på dagis. Jag kommer att vara nära mina vänner i en stad som jag behärskar till fullo. Tiden kommer att gå. Och med jämna mellanrum kommer vi att bo tillsammans ändå. Min älskling och jag...
I huset på berget i Sverige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar