Sonen är snart 14 månader gammal. Tiden har gått otroligt snabbt.
Och så väldigt långsamt.
Underverket är en fullkomlig, liten människa nu, i miniatyrformat. Han vinglar hit och dit, springer fort, fort och vill så mycket mer än vad han i verkligheten klarar av.
Frustrationen, när något inte går som han har tänkt sig, är enorm. Och glädjen när han lyckas med något är så hjärteknipande och värmande att jag närapå vill äta upp honom.
Konstigt uttryck det där, att vilja äta upp nån... Det är klart att man inte vill det, men ändå låter det så bra att säga det...
Frk A och jag har flyttat till Köpenhamn. Jag söker jobb och det är betydligt svårare än vad jag någonsin hade kunnat tro. Det går trender i mitt yrke. Just nu är det inte min inriktning som är i ropet, och det är trist när man läser annons efter annons och ser att man har fel inriktning. Nästan en B-examen. Och sedan har jag en doktorsexamen ovanpå den, och det är definitivt ingen fördel när man söker jobb där sådan examen inte krävs. För då är man överkvalificerad.
Pust.
Men det måste lösa sig. Det måste det ju.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar