NM har lärt sig att sova. Han var inte bra på det till att börja med, och det har varit ett hårt slit med fasta rutiner varje, varje dag som till sist har gett utdelning. Ibland när vi minns tillbaka, Frk A och jag, är det helt bisarrt hur det trixades, vaggades, ammades, sjöngs, vagnades och gicks, timme efter timme, för att få honom att sova. Några timmar. Tills det var dags igen. Under natten somnade han förvisso om ganska snabbt om han blev ammad. Men inte alltid. Det var tuffa tider. Verkligen. Månad efter månad efter månad.
Sedan körde jag med Baby Whisperer-schema, och det var också tufft.
Men det hjälpte. Han lärde sig somna utan hjälp. Av trötthet. Av sig själv.
Och det hjälpte att sluta amma. Väldigt snart började han då att sova hela nätter. Möjligen med ett kort uppvak eller två, om han sparkat av sig täcket eller drömt något.
Nu har han sovit bra ganska länge. Men jag är fortfarande tacksam för det. Varje dag!
Livet är så mycket lättare att leva när man får sova på natten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar