Vores dejlige barnepige

Frk A är i Jylland och jag skulle på danskakurs idag. För tillfällen som dessa har vi anlitat en barnvakt. En gymnasietjej som bor längre ned på gatan. Vi fick henne rekommenderad av andra grannar med barn på gatan, och vi fick omedelbart ett mycket positivt intryck av henne första gången vi träffade henne.
Och NM tycker mycket om henne. Han blir glad när han ser henne, men inledningsvis också lite skeptisk, eftersom han vet att hennes ankomst betyder att mamma ska gå ut.
Men barnvakten hittar för det mesta något spännande att engagera honom i, så att han glömmer bort att vara ledsen och så att mammahjärtat inte behöver gå sönder av hans hjärtskärande gråt när hon skyndar till tåget.
Eftersom NM varit ett barn som har haft svårt för att sova har vi skonat både honom och barnvakten från läggningsmomentet. Men eftersom han blivit så mycket bättre på att sova, bestämde vi för några dagar sedan att det var dags att prova.
Barnvakten fick komma hit igår, för att prova att lägga honom under coachning av Frk A. Meningen var att hon skulle handleda barnvakten i hur vi brukar göra när vi går in till honom och lägger honom när han ställer sig upp och skriker, eller bara leker.
Men det enda som hände var att hon gick in och lade honom. Kom ut. Och behövde aldrig gå in igen. Han somnade.
Skönt, tänkte vi. Men så där lätt är det ju inte alltid. Så hur skulle det nu gå när hon idag skulle vara ensam med honom vid läggdags?
Jag skyndade hem från kursen, beredd på att gå in i kampen.
Men hepp....
Här satt barnvakten och såg TV medan sötaste snällkillen sov gott i sin säng. Samma som igår. Ingen gråt, inget gnäll, inget bus. Bara sömn.
Vi funderar på att hyra in barnvakten varje kväll...