Kaos och något slags lugn

Vi har haft dagar av huvudbry och vånda.
Bostad, jobb, barn. Och så var vi - barn och vuxna - skulle få plats i allt detta. Hur alla skulle kunna få så mycket som möjligt av det som vi behöver.
Vi har accepterat att Frk A och jag kommer att behöva vara sambo på deltid och särbo på deltid, och att Frk A under alla omständigheter blir tvungen att pendla lite fram och tillbaka för att vi ska få ihop det.
Frågan vara bara vart hon skulle pendla. Var jag och NM skulle bo.
Det lutade åt Malmö. För att Frk A skulle kunna jobba i Köpenhamn varannan vecka.
Men så ändrades en del av förutsättningarna för tusende gången.
Köpenhamn var inte längre en nödvändig bas för oss.
Och det är egentligen inte mycket dyrare att pendla mellan pojkarnas by och Malmö, än mellan pojkarnas by och Stockholm. Särskilt som någon Öresundsbroavgift dagligen isåfall inte skulle behövas.
Så nu har vi sagt upp vårt fina hus här. Det är sorgligt på många sätt.
Men det känns samtidigt lugnt.
Vi vet hur vi ska ha det.
Och jag och NM flyttar till Stockholm igen.
Där vårt nätverk finns.
Och jag och Frk A ska minsann kunna få till detta.
Det vill vi. Det ska vi.