Konvalescent

Vi hankar oss fram, jag och NM, med ovärderlig hjälp av mormor och morfar. Jag skulle aldrig ha klarat att vara ensam med NM så som min rygg (inte) fungerar nu... Men idag har jag kunnat gå hjälpligt utan kryckor. Tack och lov för det. Kan lugnt säga att det var rejält ångestskapande att inte kunna!

NM har varit gladare och mindre undrande idag. Han verkar snabbt ha accepterat att mamma inte kan lyfta honom. Istället klättrar han upp till mig när jag sitter ner och överöser mig med sina små gulliga pussar, och han vill ligga länge, länge på min arm på kvällen och gosa och läsa sagor. När mysnattningen är över är det dock morfar som får lov att lägga NM i säng. Det känns lite sorgligt och jag saknar det, men jag kan ju inte just nu.

På torsdag har jag fått en tid hos sjukgymnasten. Ser fram emot att få ordning på det här!

Och så till en mycket glad nyhet! Vi får tillträde till huset redan den 20 april! Bara en dryg månad kvar! Vi har lite att fixa med därinne innan själva inflyttningen, men nu har vi iallafall snart ett alldeles eget hem igen! Hurra!