Stora allvarsdagen - dagisstart

Dagens dagisstart började med viss dramatik redan klockan fem då NM ramlade ur sängen ner i nattduksbordslådan och fick hela nattduksbordet över sig... Det kunde väl egentligen ha slutat precis hur illa som helst, men tack och lov gick det väldigt bra! Ett minimalt skrapsår på benet bara. Puh!

Vi infann oss sedan på dagis klockan 9 och möttes av en massa barn som skulle ut. Trots full aktivitet i kapprummet var det inget kaos, men jag slogs av att lokalerna är ganska nötta och golvet kallt. NM ville genast runt och kolla på allt nytt, och det var ju också det som var huvudsyftet med dagens besök. All personal vi träffade var väldigt trevlig och hälsade glatt. När vi besökte småbarnsavdelningen intill mötte vi lilla Maja. Hon bor nästan granne med oss och har träffat NM på lekplatsen, och hon har uppenbarligen blivit blixtförälskad. Varje gång hon ser honom stannar hon upp, ler och rodnar och vill sedan inte släppa honom ur sikte. Samma sak nu. Maja är tre år och kan säkert vara en bra liten person att ha i sin närhet.

Vi bor i ett ganska invandrartätt område. Jag skulle gissa att det är ca 50/50 eller nåt sånt, och det märks förstås på barnens och fröknarnas namn, och förstås på språket där svenskan hörs i en mängd olika tappningar. Jag hoppas och tror att det kommer att vara berikande snarare än något problematiskt. Och när det gäller NMs speciella familjesituation hoppas jag också att det kommer att gå bra. Dagisfröken B gjorde ingen stor sak av att NM har en mamma, en extramamma men ingen pappa. Faktiskt blev jag tvungen att uppmärksamma henne på några saker som jag anser är viktigt, t ex just det att jag vill att personalen känner till att han inte har någon pappa och inte slentrianmässigt påstår det i olika sammanhang, att "alla barn har en mamma och en pappa". När jag sa det så förstod hon helt klart vad jag menar, och hon tog emot informationsmaterialet från Femmis och sa att hon också skulle ta upp det med de övriga. Hon sa också själv att familjer ju kan se ut på så många olika sätt, och jag är glad för att det var henne inställning och en verklighet som jag hoppas får finnas och vara synlig i NMs vardag.

Det var en mycket kort första inskolningsdag och det var tur. Efter en dryg timme var NM helt slut. Han ville visserligen inte alls gå därifrån, men när vi väl kom hem och det var dags för vila somnade han på bara några minuter. Och nu ska mamma också sova lite... Det är inte bara för honom som detta är stort...