Tur

Tur... att man efter en huvudsakligen sömnlös natt med brännhet liten kille fick sova en timme efter jobbet medan morbror tog hand om barnet. Tur att man har impulskontroll när nattningsproceduren drar ut två-tre timmar på tiden när ens blodsockernivå är nere i skorna och man borde ha ätit för längesen. Tur att man vet att alla människor somnar förr eller senare, även om det ännu inte har hänt i just det här fallet. Tur att jag själv kommer att få sova om ett tag. Och tur att ens eget lilla barn alltid är den sötaste som finns.