onsdag 17 augusti 2011

En helt ny värld

NM började på dagis igen i måndags. Han ville helt klart gå dit, men var också uppenbart lite nervös - sådär som man kan vara när vardagen börjar igen efter semestern. Men dagen gick finemang, och dagen efter likaså.

Igår när jag hämtade honom var han ute och lekte, och jag hittade honom gungandes på en storbarnsgunga med ett annat litet barn som gav skjuts. Han var jätteglad och ropade "mamma, mamma" när han fick syn på mig.

Han promenerade själv hem. Protesterade inte alls när jag sa att han måste hålla mig i handen när vi gick över vägen. Vi stannade på lekplatsen en stund och lekte med hans kompis Maja. Sedan gick vi hem och lagade mat. NM satt på vuxenstol och jag satt bredvid och gjorde sallad. NM hjälpte till genom att räcka mig olika grönsaker och komma med förslag på en del ganska otänkbara ingredienser. Sedan åt NM sallad med makrill och vegomamma åt sallad med fetaost.

Efter maten pysslade NM med sina bilar och dockor och mamma pysslade med disk och tvätt. NM klarar numer att gå uppför trappan väldigt bra, men eftersom jag vill att grinden ska vara stängd på övervåningen när han springer omkring däruppe vill jag att han ska säga till mig när han går upp. Det gör han inte riktigt än, men jag hör honom när han är på väg så att jag kan gå efter och påminna honom om att ropa på mig när han vill upp.

Klockan halv sex hämtade NM kudde och täcke från vagnen, och sin älskade mjukisbil. Allt skulle uppför trappan och då blev mamma tvungen att hjälpa. När vi kom upp kastade han ner allt i sängen och skulle själv ligga där också. Jag sa att det var för tidigt för att sova, men han envisades med att han visst skulle ligga i sängen och visst skulle ha välling nu.
Så visst. Varför inte. Avklädning, blöjbyte och välling.
Vi sa godnatt godnatt och jag gick ner, helt beredd på att han skulle vilja komma upp snart igen.
Men nej. Det lilla drömbarnet låg och sjöng och filosoferade i två timmar medan jag lite förvirrat tittade på TV och pratade i telefon eftersom jag inte riktigt visste vad jag skulle ta mig för.
Jag gick in till honom ett par gånger och såg honom sitta och sjunga bä bä vita lamm för sitt lilla mjukislamm. Halv åtta lade han sig ner och somnade. Sov hela natten och vaknade halv sex. Sedan låg han nöjd kvar i sängen, drack välling och sjöng medan jag duschade och gjorde mig iordning. Därefter hjälpte han mig att duka fram frukost och så gick vi till dagis.
Det är ju helt makalöst enkelt att vara mamma till just det här barnet just nu! Frk A bad mig skriva ner detta så att jag kan läsa det igen någon dag när det inte är fullt lika enkelt ;-)

5 kommentarer:

Anonym sa...

Og så dygtig du er til at skrive i din blog ;-)

Tudorienne sa...

Vilket fantastiskt barn!

Ullah sa...

Vad härligt!

Anonym sa...

Vad mysigt det låter!

Känner igen det där när man inte riktigt vet vad man ska göra när lilla telningen helt plötsligt blir så där självgående.

/Malena

Anonym sa...

Härligt. Må det hålla i sig!!!!