Idag var det dags för lillparveln att vaccineras. Min tappra lilla plupp var endast iförd blöja, och insvept som en liten romare i mammas rosa sjal, när jag bar in honom i doktorns rum - det var så kallt på mottagningen och vi fick vänta ganska länge efter den obligatoriska vägningen och mätningen innan det var vår tur. Först var det spännande. Att bli lyssnad på hjärta och lungor med en lång, svart slang, med kall metallplatta på, av vitklädd farbror som gjorde konstiga miner. Men sedan var det inte lika kul, när den konstiga farbrorn skulle klämma och vrida på lilla parvelkroppen. Och värst av allt. När man skulle sitta stilla, fastklämd i mammas famn, när konstiga farbrorn och leende tanten som kom in, stack varsin stor nål i parvelns båda smala små kycklinglår...
Men han är så tapper min lille son. Han grät när de stack, men strax därpå ville han läsa bok och titta på en gullig räv som stod på fönsterbrädet.
Men på kvällen kom obehaget tillbaka. Lilla sötnosen hade ont i sina lår, gnällde och ajade när han ville sätta sig på huk. Lille stackaren.
Fast det blev bättre med Alvedon, och nu sover han gott sedan fyra timmar tillbaka.
Jag hoppas att det är helt bra tills imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar