Kräknatt och trasig rygg

Vi är i min brors hus. Frk A, alla tre pojkarna och jag. Huset är fint men kallt och ligger långt från civilisationen. Ja, iallafall så långt att man inte tar sig härifrån utan bil.
 Frk A och pojkarna ska åka skidor på dagarna och NM och jag ska vara här.
Men så blev NM sjuk. Han var så varm att man nästan brände sig på honom under natten och på morgonkvisten kräktes han på riktigt för allra första gången i sitt liv. Han var ingen kräkbebis, och de enstaka gånger han kräktes medan han ammade kom det bara nån liten mjölkskvätt. Men ett stort barn kräks som ett stort barn.
Och ovanpå det har min rygg gått sönder. Det har pågått ett tag och blir bara värre och värre. Jag överdoserar Ibuprofen för att hålla mig i schack, för att klara av att lyfta NM och luta mig över spjälsängen. Utan smärtlindring har jag svårt att röra mig. Blir det inte bättre snart måste jag uppsöka läkare och hoppas på att jag inte fått tillbaka mitt gamla diskbråck... Det känns oroväckande likt.
Men det känns olustigt att vara mitt i ingenstans men en sjukling, en trasig rygg och ingen bil. Så vi flyttar till mina föräldrar idag. Allihop.
Inte den vecka vi hade tänkt oss precis, men ändå en bättre vecka utifrån omständigheterna.
Gud vad vi börjar bli trötta på att flytta!