Utkörd

Att få NM att sova har under många och långa perioder varit ganska tidskrävande. Ett tag körde vi konsekvent med en variant av Baby Whisperer och han lärde sig då att somna "för sig själv", åtminstone någorlunda. Men sedan kom ett bakslag, minns inte längre när, men det är längesen, och jag började återigen att sitta hos honom ända tills han föll i sömn. Det har kunnat ta allt från 15 till 115 minuter, men för det mesta 30-45 minuter. Tidskrävande och ibland frustrerande, men det är det alternativ som fungerat bäst för mig eftersom han de få gånger jag provat något annat har skrikit så genomförtvivlat att det inte känts rimligt. Skrik är en sak, skräckslagen förtvivlan något annat.

I förrgår hände något märkvärdigt! När det var läggdags la jag NM i sängen som vanligt och satte mig på stolen bredvid sängen. Han flög genast upp, mycket ilsket och pekade mot dörren medan han babblade långa haranger. Jag la honom ner igen, satte mig på stolen, samma resultat. Detta upprepades några gånger, tills jag började misstänka att han faktiskt bad mig att gå ut. Jag testade och ojsan... kvar låg lilla ungen och babblade förnöjt för sig själv. Jag la mig på min säng och läste och undrade hur länge det hela skulle vara. Efter en stund började han bli missnöjd och gnälla och jag tänkte att det nog var det, slut på läsfriden för mamma. Jag gick in och hittade honom ståendes i spjälsängen med nalle i högsta hugg. Han gav mig nallen och jag bäddade ner den och sedan NM. Satte mig på stolen.
Men nej! Så skulle det inte gå till. Mamma skulle ut. Så jag gick. Och sötbarnet pladdrade återigen förnöjt. Efter en stund kallade han på mig igen och jag gick in. Bara för att få se de små ögonlocken ramla ner och han sov.

Detta upprepade sig inte igår, då skulle mamma sitta på stolen, men ikväll var det dags att bli utkörd igen. En gång fick jag gå in för att bädda ner nalle och honom igen. Men sedan somnade han.

Mamma är helt förundrad. Och glad. Jag har ibland läst på nätet att man lär sina barn att det är farligt att somna själva om man sitter kvar hos dem, och det har ofta låtit som att man kommer att bli sittande där tills de är tonåringar. Men det verkar som om NM har fattat att det inte är farligt, och nu tycker han visst det är dags att sovandet är hans grej. Åtminstone två kvällar. Vi får väl se hur det utvecklar sig.