Hjulspår

NM är sjuk och vi är hemma. Emellanåt blir han less på att vara inne och inte må bra och då förvandlas han till ett litet monster. Han balanserar på stolar, soffkanten, kastar saker och tjatar, tjatar, tjatar. När han inte får som han vill blir han vansinnigt arg. Men han accepterar tacksamt - om än under motstånd på vägen dit - att läggas i sängen och lyssna på musik. Samma musik hela tiden, helst dygnet runt. Hjulene på bussen. Jag undrar om det är skadligt att lyssna på samma sång om och om igen. För mamman är det iallafall det. Det känns som melodin gräver djupa och outplånliga vägar och diken i min hjärna.