Mitt på blanka eftermiddagen ligger jag i sängen och har sovit ett par timmar. Frk À och NM är ute någonstans. Jag har varit trött så länge, så detta är så ofattbart lyxigt.
Har så sällan bloggork kvar de stunder på dagen som jag egentligen har tid. Har tänkt på ett inlägg ett tag som jag bara vill skriva ner. Det handlar om saker jag trodde innan jag hade barn. Som barnlös trodde jag att arbetskamrater med barn förväntade sig att jag och andra barnlösa skulle stanna efter arbetstidens slut om det var mycket att göra, trots att de med barn gick hem. Nu när jag själv har barn inser jag att det kanske inte stämde. Jag förväntar mig inget annat än att folk går hem när arbetsdagen är slut. För övrigt funderar jag heller inte så mycket på vem som har barn eller inte.
En andra sak jag trodde innan NM kom var att folk med barn förväntade sig att jag skulle engagera mig i deras barn. Det undrar jag nu om det heller var sant. NM är ju givetvis en självklar person i mitt liv och därför pratar jag då och då om honom, men jag förväntar mig inte att de ska engagera sig mer i honom än i tex mina bröder eller kusiner när jag nå gång ibland nämner någon av dem.
Ett helt oviktigt inlägg, men mina upplevelser av det här nu har varit lite perspektivförskjutande för mig när det gäller hur det kanske egentligen var för en del andra förut...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar