Pappabilen

NM har en mjuk älsklingsbil som alltid följer med överallt. På senaste tiden har han börjat kalla den för mammabilen. Han har också en liten mjukisbil som samtidigt har börjat gå under namnet bebisbilen. En morgon tittade NM på en annan av sina stora mjukisbilar (ja, han har ganska många...) och sa efter en stunds funderande:
- En papp!
Jag frågade om han menade pappabilen, och det bekräftade han att han gjorde. Som så många gånger förr passade jag på att prata lite om att vi inte har någon pappa i vår familj, men att vi har en mamma, en Frk A, mormor, morfar, en massa morbröder etc. Som vanligt verkar han inte engagera sig särskilt mycket i det.
Men pappabilen har fortsatt att vara pappabilen.
Han vet ju att många av barnen på dagis har pappor, men än så länge har han inte frågat något om varför han inte har någon. Kanske kommer det så småningom? Men jag tänker att det ju är så mycket som olika barn inte har. En del har ingen morbror, andra har ingen kusin och de flesta har ingen Frk A. Och de allra flesta brukar så vitt jag vet inte ägna det särskilt stor uppmärksamhet. Vi får se hur det blir för NM. Jag har iallafall inte längre några som helst problem med mitt beslut kring NMs ursprung. Medan jag funderade och försökte bli gravid med hjälp av donator fanns det ibland en viss oro kring det hela, men nu känner jag mig fullkomligt trygg med mitt beslut och med vår familj. Det hoppas jag att NM också gör, och kommer att göra.Och om inte, så känner jag mig lugn inför att prata om det också.
Vi får se hur historien kring pappabilen utvecklar sig.